En ny vardag - resan till Kosovo och Camp Victoria

Baskern är ett plagg fransmän bär, eller tanter som passerat 50+. Jag har ett stort huvud och 5+kg som sätter sig på ölmagen och kinderna. Med ett huvudmått på 59 är inte basker mitt direkta val av huvudbonad. 

Kosovo - Camp Victoria 11/10-2010



Sheriffen och Halmstad, när vi väntar på bussen till Västerås flygplats. Finn ett färgfel på bilden.

En av fördelarna med att jobba i gröna kläder hos försvarsmakten är att man inte har mycket att säga till om. Man får ibland tydliga direktiv, ibland fullkomligt ologiska, oavsett - jag gör bara vad jag blir tillsagd. Ibland frustrerande, men mestadels av tiden riktigt trevligt. I färdorden var klädsen tydligt smaksatt, M90 lätt, nedkavlade armar, basker, svarta kängor. Tyvärr inga utrymmen för egna initiativ. Nu var studen kommen för den sista delen av KS22 att lämna den ort gudarna glömde - Livgardet. Frukost, och en tonfiskciabata med purjolök, ägg och vitpeppar som lunch på bussen ut till Västerås flygplats.

Vackra höstfärger i mälardalen på väg mot Västerårs Flygplats.

Att komma in på en civil flygplats med både pistol och automatgevär känns lite märkligt. En DN och Tonic fick mig lite mer avslappnad. Incheckning, och givetvis finns det ingen bankomat att tu ut euros på. Jag hade fått för mig att vi skulle åka från Skavsta, fel igen. Man lär sig varje dag.

Flyget var försenat, men vi kom ombord snabbt på planet.

Aurela Airlines? En ny aktör på den avreglerade marknaden. "-if you pay peanuts, you get monkeys!"

Flygplansmat är en konst att äta, och sällan är det riktigt gott. Den bästa flygpplansmat jag fått var mellan Hanoi och Saigon med Air Vietnam. Riktigt bra, morning glory med ris, outstanding. Vi fick torr kyckling och såndära pasta som liknar ris helt utan kryddor. Inte ens vin till maten.

Väl nere på Pristina Internatinal Airport tog transportfolket från KS22 emot oss med öppna armar. Försvarsmakten har byggt om en lastbil, till förstärkt buss. I beställningen stod ingenting om komfort. Eftersom infrastrukturen inte är 100% nere i Pristina, så blev det en riktigt skakig resa till Camp Victoria.

När vi väl kom fram till Camp Victoria började den traditionella mottagnings sermonin. 

Barnkör och rödamattan väntade oss när vi kom till Camp Victoria.

Hets för att hämta utrustning, riktigt kalabalik.

HOTO - hand over, tak over - procession är nu i full gång. Mycket arbete att sätta sig in i, men kväll fick jag ett par öl på mässen Muddy. Vilket är ett riktigt trevligt vattenhål. Trist bara att det kommer läggas ner, och vi kommer flytta. 

Cest la vié

/sockerpappa